Hur dör guden tor

Ragnarök föregås först av en period av allmän oro, ofred och nöd, därefter av en lika lång tid av bister kyla, fimbulvintern. Enligt Snorre ska vintern vara i tre år.

I Vǫluspá, där undergången livfullt skildras, gal tre tuppar för att varsla jättarna i Jotunheim, gudarna i Asgård och de döda i Hel. Alla tar till vapen.

När slutet närmar sig kommer de vargar som jagat solen och månen att hinna upp dem och sluka dem. Innan Sol dör föder hon en dotter, som ska ta över hennes värv när världen återuppstår. Stjärnorna faller från himlen, marken skälver av jordbävning, klippor bryter samman. Alla bojor brister och Garm och Fenrisulven slipper lösa. Detsamma gäller Midgårdsormen och Loke som ansluter sig till gudarnas motståndare. Asarna möter monstren, jättarna och underjordens skaror i strid. Loke kommer i ett skepp från öster.

Surt, vars namn betyder den svarte, tänder eld på hela världen under Ragnarök. Branden kallas av Snorre ”Surts låga”. En

•

Tor

Fornnordisk stavning: Þórr
Tor var en av asagudarna i fornnordisk mytologi och ansågs vara den kraftfullaste bland gudarna. Hans hår och skägg var rött och likaså var hans ögon och ögonbryn röda. Hans speciella boplats är Trudheim där han residerar i borgen Bilskirne.

Tor är främst förknippad med åskan, men enligt fornnordisk tro övervakade han även väderleken i stort och särskilt var han viktig för bönderna emedan han gav dem regn. När det dånade från himmelen ansågs upphovet vara Tor (härav ordet tordön; åska heter för övrigt torden på norska), som i skyn åkande i sin vagn, dragen av getterna Tanngrisner och Tanngnjost, slogs med jättarna. Varje gång Tor svingade sin hammare, Mjölner, mot jättarna uppstod blixtar.

Jättarna var ett hot mot människorna och Tor var deras främsta beskyddare. Av yttersta vikt för att kunna besegra jättarna var Tors hammare som var tillverkad av dvärgarna och alltid återvände till Tors hand efter blivit ivägslungad. Forntida nordbor kunde se

•

Vikingarnas mytologiska värld

Vikingatidens människor tycks ha sett världen ungefär som en rund platta eller skiva, där det i mitten stod ett väldigt träd – världsträdet Yggdrasil.

Yggdrasil

Yggdrasil sträcker sig från underjorden, genom de levandes värld och hela vägen upp i himlen. Yggdrasil beskrivs ibland som en stor ask, och ibland är det ett träd som är grönt året om. Trädets grenar sträcker sig ut över hela världen och dess rötter till olika delar – en går till Midgård, där människorna bor, en sträcker sig till Utgård, där jättarna bor, och vid den tredje roten ligger Nifelhel, där Hel, härskarinnan över dödsriket bor.

Intill Yggdrasils stam ligger Urds underbara brunn. Urd är en av nornorna som bor under trädets rötter. Nornorna är ödesgudinnor och heter Urd, Verdandi och Skuld – det som varit, det som är och det som ska bli.

Det finns flera djur som lever av och i Yggdrasil. Vid en rot ligger ormen, eller draken, Nidhögg och gnager, längs stammen springer ekorren Ratat