Hur föröka ormbunkar

•

Förökning av ormbunkar

Delning
Vill man föröka sina egna ormbunkar kan man göra på flera sätt förstås. Det enklaste är att göra som man gör med vilken perenn som helst, dvs. dela dem [2]. Det kan man göra med en vass spade, kniv eller såg/yxa, beroende på vilken storlek och ömtålighet som gäller hos plantan. Man bör göra det på våren och man bör fundera på om man verkligen vill göra det, ormbunkar vill helst vara ostörda och det har inte gått bra alla gånger jag försökt mig på det.

När ormbunkar växer till kan man hos en del sorter tydligt se olika ’kronor’ [3]. Det är ju givetvis mellan dessa man lägger snittet. De som inte bildar tydliga kronor får man försöka lirka isär. Det kan vara svårt att få med tillräckligt med rötter om man delar en planta som inte är fullväxt och det är ju inte bra. Plantorna kan, om de är små, behöva extra tillsyn efter delningen, oavsett om de planteras ut i trädgården igen eller om de sä

•

Ormbunke, bräken och andra yviga växter

Ömsom dyrgrip i en hipp växtbutik på Södermalm, ömsom ogräs i en trädgård i Glöte. Ormbunken är en helt fantastiskt vacker växt som inte liknar något annat med sina långa, spjutliknande blad. Dessutom är den självgående och riktigt enkel att hålla vid liv – så länge den får bo under rätt omständigheter. Har du haft en ormbunke tidigare vet du redan att de även kan bli hur gamla som helt och följa en genom livet. En riktigt kul och spännande växt med andra ord, som faktiskt lever vilt ute i vår svenska natur.

Det finns tusen och åter tusentals olika utseenden på ormbunkar och ställer man dem på rad ser den första knappt ut att ens vara syssling med den sista. Inte så konstigt egentligen – ormbunke är nämligen varken ett släkte eller en familj utan en division av växter. Att kalla ens växt för en ormbunke blir alltså lika med att kalla ens hund för däggdjur. Är det fel? Nej. Känns det rätt? Nja, tveksamt. Fortsätter man med den lik

•

Ormbunkarnas förökning

Spridningen av växternas frukter och frön sker i huvudsak på tre olika sätt.

1. Med hjälp av vinden.

En av våra vanligaste ormbunkar är stensötan. Sporerna sitter i sporgömmesamlingar på bladens undersida. När de är mogna öppnas sporgömmena, och sporerna kan spridas.

När sporen gror, växer det ut en förgrodd. På förgrodden utvecklas både hannorgan och honorgan. Från hannorganen simmar hannceller över till honorganens äggceller, och ur det befruktade ägget kan en ny ormbunksplanta växa upp.

Hos andra ormbunkar utvecklas sporerna på särskilda sporbärande blad. En sådan är safsan, som förekommer på skuggiga platser vid åar och andra vattendrag.(Bilden t.h.)

Kuriosa: Ormbunkarnas äldsta släktingar anses ha uppstått redan för ca 400 miljoner år sedan under devonperioden, det vill säga långt före dinosauriernas tid. Detta gör dem till en av de äldsta nu levande arterna.

2. Med hjälp av fåglar och djur.

Fröätande fåglar har stor betydelse för spridning