Hur är kräfta som


  • Kräfta stjärntecken egenskaper
  • Kräftan stjärntecken engelska
  • Kräfta engelska
  • hur är kräfta som
  • Kräfta flod

    Illustration ©Sjömatsfrämjandet

    Kräfta flod
    Astacus astacus

    Flodkräftan är en sötvattenslevande kräftart som kan liknas vid en liten hummer. Färgen är mörkt blå eller närmare svart, beroende av omgivningen, klorna är kraftiga och hela kräftan har små knottror på skalet. Flodkräftan kan bli upp till 17 cm lång men vanligtvis blir den ca 10 cm. I Sverige finns inget gemensamt minimimått för hur liten flod- eller signalkräftan får vara vid fiske.

    Fram till 1960 fanns endast flodkräftan i våra vatten, framför allt i landets södra och mellersta delar. Bestånden av flodkräfta decimerades genom kräftpest som infördes i Sverige i början av 1900-talet. Sedan 1969 har signalkräfta planterats ut i flera vatten för att öka på kräftbeståndet. Signalkräftan är dessvärre bärare av kräftpesten, och smittar därför flodkräftan, utan att själv bli så starkt drabbad. Restriktioner har nu införts vad gäller inplantering av kräftor i sjöar och åar.

    Kräftor trivs på fasta bottnar

    I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.

    Allätare

    Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.

    Nyckelarter i vattendrag och sjöar

    Sötvattenkräftor räknas till nyckelarter i vattendrag och sjöar vilket innebär att de fyller en viktig funktion för andra arters överlevnads. Många rovdjur, till exempel mink, abborre och ål, äter kräftor. Kräftorna håller också vegetationen ne

    Kräftor

    Denna artikel handlar om sötvattenskräftor i familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae, för andra kräftdjur som kan kallas kräftor, se kräfta.

    Kräftor är de arter av sötvattenslevande kräftdjur i gruppen storkräftor och ordningen tiofotade kräftdjur som hör till familjerna Astacoidea, Cambaridae och Parastacidae. De tre familjerna hör till två överfamiljer, Astacidae och Cambaridae som förekommer på norra halvklotet hör till överfamiljen Astacoidea, och Parastacidae som förekommer på södra halvklotet hör till överfamiljen Parastacoidea. De tre familjerna som kräftorna är samlade i omfattar tillsammans 618 arter.[1]

    Kräftor hör samman med humrar och krabbor till de största kräftdjuren. Bland kräftorna finns flera arter som fiskas eller odlas av människan som föda, till exempel flodkräfta, signalkräfta och röd sumpkräfta. Kräftor har utnyttjas som föda av människan under lång tid. Från Europa finns skriftliga källor i form av kokboksrecept som visar att